Min pappa skrev i sin födelsedagshälsning till mig att nu kanske jag blir vuxen tillslut. När jag beklagade och sa att det inte är säkert så tyckte han det var bra; "Nej jag hoppas att ditt barnasinne blir kvar det är uppfriskande". Det tar jag som en stor komplimang.

 

För visst har jag mitt barnasinne kvar, eller som Björn Skifs sjunger: "Jag har alla åldrar kvar i kroppen än". För så är det ju. Allt som jag gjort och upplevt fram till nu har format mig till den jag är och lett mig till den plats och det liv jag har nu. Det är klart, vissa saker kanske jag ångrar i livet, vem gör inte det. Men, tja nu är det som det är. Bättre att trycka på ACCEPTERA-knappen och njuta av resan.

Men att fortfarande kunna minnas hur det var att vara barn, det är en ynnest jag inte vill byta bort mot allt guld i världen. Eller att glädjas åt småsaker, som barn gör. Det gör jag också och kanske det gör att jag upplever och ser världen på annat sätt än andra som är vuxna.... men fundera en stund... har inte du barnet i dig du också?

 

Min kusin och jag brukade skoja om att vi käkat Krumelurpiller så vi kunde aldrig bli vuxna, ni vet Pippis "Kära lilla krumelur, jag vill aldrig bliva stur" Tja vi bestämde oss för att så ville vi också ha det. Jag tänker att hon fortfarande har sitt barnasinne där hon sitter på ett moln och tittar ner på oss från sin himmel.

 

Nå, nu har jag fyllt 50 år och inte blev jag vuxen för det. Vi får väl se när jag fyller 60 år... men jag tvivlar.

Ha en skön Unsdag mina vänner och unna er lite extra så här på lilllördagen.

 

 (Bild: FB)