Skymningstankar

Sitter ensam på altanen. Raringen har gått och lagt sig. Han jobbar hela veckan.
Det är fascinerande att det fortfarande är ljust på himlen. Månen är på väg upp. Om inte träden var i vägen skulle den synas som en guldklimp på himlen.  Det enda som syns nu är ett glödande sken mellan löven, som en glödande eld.

Syrsorna sjunger och någon uggla hoar inne i skogen. Myggens iiiiande hörs ibland när de kommer nära öronen. Ett flygplans avlägsna dundrande... annars lugn och stilla.

Det händer så mycket hemska saker i världen, saker som är nära och påtagligt. Ett hus rasade i Miami, mängder människor krossade, fastklämda och dödade. Översvämning i Tyskland. Mängder människor som drunknat. Slukhålet i Norge som dödade många tidigare. Och över allt detta ligger Covid-19molnet som en mörk skrämmande skugga. Vi är så små, så fruktansvärt små när naturen visar sina muskler. Med all vår teknik och vetenskap är vi ändå så maktlösa mot naturkrafterna.
Vad kan man göra? Deppa ihop? Avsluta allt innan naturen gör det? Eller... leva... leva och glädjas över det liv du fått till skänks? Du har fått ett liv utan några som helst garantier. Det kan vara i 100 år eller en minut. Det kan vara fyllt av materiella tillgångar, fyllt av fattigdom, kärlek och sorg. Oftast är det en blandning av alla dessa och många fler. 
Många talar numera om "selfcare" "ta hand om dig själv" "me time" eller vad man kallar det. Jag önskar, tänker, funderar på... borde det inte istället vara ... "othercare" "hjälp en medmänniska" och "us time"? Som lärare sen 10 år och i mina tidigare yrken upplever jag en skillnad på hur samhället är, synen på mig, du, vi. Fokus är väldigt mycket på JAG. Självklart ska du ta hand om dig själv först innan du kan hjälpa till att ta hand om andra. Men samtidigt, finns det någonting som gör så gott i själen, som att hjälpa en medmänniska? Det stärker din självbild och din tro på dig själv, vilket gör att du genom att hjälpa andra, hjälper dig själv.

Nu är det nääästan mörkt på himlen. Det är snart dags att krypa till kojs.

Jag är tacksam för mitt liv, för min familj, för mitt hem och att jag ikväll kan sitta här och låta tankarna vandra i en ljuvligt doftande kvällsskymning. 
Vad är du tacksam över?

Tankens vingar

Här kommer det sporadiskt att dyka upp tankar och funderingar om livet och vardagen. Du är välkommen att spendera en stund och gärna kommentera tillbaka.

RSS 2.0
Designed by Anastock