Imorgon är det skolavslutning på vår skola.

Det har varit en enormt intensiv vecka men samtidigt härlig. Snön har lockat till snögubbar, grottor, pulkaåkning och annat skoj som bara man kan ha med snö. Rasterna har varit för korta och korridorerna har varit så fulla av snöslask att jag funderat på att bygga en ark 😉

Torkskåpen har brummat sig hesa och allas ögon har glittrat av skratt medan kinderna varit härligt röda.

 

Nu undrar du i vilket utopisk värld jag lever... tja... man kan ju se saker på olika sätt. Är glaset halvfullt eller halvtomt? För det mesta så väljer jag att se det halvfullt. Livet blir enklare att leva då. Sen kan jag ramla ner i djupa gropar av frustration, bitterhet och svartaste depression. Då är det illa, mycket illa. Så jag försöker hålla mig därifrån. Vägen upp är så fruktansvärt mycket jobbigare än att bara släppa taget och låta sig falla ner i det svarta.

 

Så jag väljer glädje, att se det vackra, snälla, goda och sköna. För min själs hälsas skull. Sen är det också så, att jag älskar mitt jobb och de jag undervisar. Just nu är det 8-åringar och de är en riktigt härlig och rolig ålder. Så fantastiskt många lösningar på alla världens problem, inga svårigheter med att ta sig till rymden alls, det är ju bara att bygga en rymdraket, bara man har ballonger och tejp kan man göra underverk 😉 Kanske är det så att det smittar... deras syn på att allt kan lösas... jag hoppas det. 

 

Hur ser du på världen och din omgivning? Kan du påverka hur du ser på den?

 

Så här såg världen ut i tisdags när jag skulle gå ut och vara rastvakt.

Jag kallar bilden, "Lugnet före stormen" 😉